Höstmorgon, Abiskofjällen – September 2009

Jag vaknar upp till ljudet av ett lätt duggregn mot tältduken. Molnen ligger som ett grått täcke ovanför dalen och min dagens första fundering är huruvida det blir sovmorgon eller inte. Jag bestämmer mig till slut för att sova finns det tid för andra dagar och kliver upp och ut i regnet.

Utan att ta några bilder går jag runt och njuter av denna stilla morgon. Det är något speciellt när det är helt vindstilla och duggregnar. Luften är fuktig och frisk. En känsla av välbehag och lugn infinner sig.

Efter ytterligare en stund börjar det spricka upp lite i horisonten samtidigt som solen når över bergen i öst. Ljuset sipprar in i dalen och lyser sporadiskt upp bergsluttningarna.

Och så var det ju det där fenomenet med regn och sol som i kombination kan bli ett vackert skådespel. Regnbågen. En påminnelse om att det ibland lönar sig att trotsa oddsen.
Att lyssna mer på hjärtat än hjärnan.

Magnus