I Jotunheimen – Foto: Patrik Larsson

Jag tar av mig ryggsäcken och kängorna och sätter mig ner på marken. Med djupa andetag andas jag in den friska luften. Inga förpliktelser, inga måsten. Bara här och nu. Vad mer kan man begära?

Nu till helgen är det dags för årets upplaga av Naturfotofestivalen i Vårgårda. Det är alltid lika roligt att besöka detta arrangemang som består av bildföredrag och utställningar. Själv kommer jag att vara på plats med en utställning, vilka bilder det blir har jag inte riktigt bestämt mig för.

På lördagen kommer jag dessutom att ha en monter tillsammans med Patrik Larsson där vi presenterar de workshops vi håller genom Creative Adventures eller bara står och pratar naturfoto.

Jag ser fram emot en helg full med inspiration och trevligt sällskap. Hoppas att vi ses där!

Gryning, Tyresta nationalpark – Maj 2008

Idag publicerades de vinnande bilderna i Wildlife Photographer of the Year – en av världens mest prestigefyllda naturfototävlingar. Mild bild ovan från Tyresta nationalpark fick utmärkelsen  ”Highly commended” i kategorin “Wild places”. Läs mer här.

Skymning över fjällsjön, Luohttolákho, Sarek – Augusti 2009

I senaste numret av Kamera & Bild skriver Göran Segeholm i sin krönika att naturfotografin är vid dålig hälsa.

Segeholm menar på att vår hunger efter äventyr avtagit och behovet av fulländad form sedan länge är stillat. Göran Segeholm vill se en mer uttrycksfull naturfotografi som handlar om hjärta och smärta och hur det är att vara människa.

För mig handlar naturfotografi just om det. Om hjärta och smärta och hur det är att vara människa. Det är inte vi och naturen, vi är en del av den. Den hunger efter äventyr som Göran skriver har avtagit handlar om resor till extrema platser, men det finns en annan typ av äventyr. Det inre äventyret.

Fjällbjörkar, Abiskofjällen – September 2009

Min uppfattning är att det som fotograf handlar om att berätta om det som ligger en närmast om hjärtat. Ofta hör jag om vikten av att vara nyskapande, men strävan efter att vara nyskapande brukar ofta bara ebba ut i ett nytt tekniskt grepp och bli rätt intetsägande. Om du i dina bilder istället uttrycker hur du känner, din relation till det du fotograferar är du unik och på så sätt också nyskapande.

“The rare photograph, the work of art, is the conscious product of personality, the expression of individuality, of vision and understanding of truth. But before all else a work of art is the creation of love, love for the subject first and for the medium second. Love is the fundamental necessity underlying the need to create, underlying the emotion that gives it form, and from which grows the finished product that is presented to the world.”

—Eliot Porter

Är naturfotografin på väg att dö?
För mig lever den mer innerligt än någonsin tidigare.

Tillsammans med Patrik Larsson medverkar jag i ett stort reportage i nya numret av Kamera & Bild. Ta dig en titt och lämna gärna en kommentar. Tidningen hittar du i de flesta tidningställ.

Höstmorgon, Abiskofjällen – September 2009

Jag vaknar upp till ljudet av ett lätt duggregn mot tältduken. Molnen ligger som ett grått täcke ovanför dalen och min dagens första fundering är huruvida det blir sovmorgon eller inte. Jag bestämmer mig till slut för att sova finns det tid för andra dagar och kliver upp och ut i regnet.

Utan att ta några bilder går jag runt och njuter av denna stilla morgon. Det är något speciellt när det är helt vindstilla och duggregnar. Luften är fuktig och frisk. En känsla av välbehag och lugn infinner sig.

Efter ytterligare en stund börjar det spricka upp lite i horisonten samtidigt som solen når över bergen i öst. Ljuset sipprar in i dalen och lyser sporadiskt upp bergsluttningarna.

Och så var det ju det där fenomenet med regn och sol som i kombination kan bli ett vackert skådespel. Regnbågen. En påminnelse om att det ibland lönar sig att trotsa oddsen.
Att lyssna mer på hjärtat än hjärnan.

Magnus