Spegling, Tyresta nationalpark

Vissa dagar minns man bättre än andra, igår var en sådan dag. Jag åkte ut till Tyresta nationalpark i mulet väder med avsikt att fotografera i svart/vitt. När solnedgången började närma sig (även om man inte märkte det) tänkte jag att det var dags att bege mig hemåt men i samma ögonblick började det regna. Vanligtvis brukar jag skynda på ännu mer då men nu stannade jag istället upp. Regnets droppar träffade den spegelblanka vattenytan i tjärnen framför mig. Ringarna som avlöste varandra och ljudet av dropparna som träffade vattenytan var så otroligt vackert. Jag stod kvar länge, nästan trollbunden.

När jag sedan tittade upp mot horisonten hade en svag röd rodnad börjat byggas upp i molnen. Några minuter senare hade rodnaden tilltagit och var nu så intensiv att den tydligt speglades i tjärnen framför mig. Det var så vackert att jag vid ett tillfälle tappade filtret som jag höll i handen men som tur var hade jag fler med mig.

Bilden ovan blev till som följd av att jag lyssnade på vad naturen hade att säga. Det var som att den sa till mig att vänta…

Pebble Beach, Kalifornien

Efter flera helt molnfria dagar i inlandet kom vi ut till kusten igen i norra Kalifornien. Det väder vi hade haft innan med blå himlar och sol från morgon till kväll skulle troligtvis falla de flesta i smaken, men som fotograf med landskap som största passion var det skönt att återse molnen igen. De ger en extra dimension i “stora” landskap som i bilden ovan. Himlens samspel med landskapet är något som fascinerar och inspirerar mig väldigt mycket.

Även om horisonten är placerad nära mitten i bilden tycker jag att vågornas rörelse, stenarna ute i vattnet, ön en bit längre ut och molnen skapar en dynamik och rytm i vad som enligt klassiskt kompositionslära skulle vara en statisk bild. Den strama färgpaletten med nästan bara blåa nyanser bidrar till att hålla denna rätt så komplexa bild relativt enkel.

Mer tankar och bilder från resan kommer inom kort så håll utkik här…