Mountain Lake, Govggejávri, Lapland – July 2010

As I wander around in the mountains it often strikes me how vibrant I feel. How everything before me and everything within me seems alive. In daily life my mind is so often cluttered with thoughts. Here, however, my mind is as clear as the water in a mountain lake.

The image is from the latest trip and is one of my favourites.

Early Snow, Govggejávri, Lapland – July 2010

After a night of strong winds, snow and freezing temperatures the landscape was totally transformed. I had not slept more than a few minutes because of the wind shaking my tent. I went out with my camera to make a few photographs. It was simply beautiful. The sun was breaking through for the first time of the day. The wind had calmed down a bit making it possible to photograph.

After an hour or so I returned to the tent to try to get some sleep. When I woke up later that day the snow was gone, melted to water by the sun. Things were back to normal again.

Skymning över fjällsjön, Luohttolákho, Sarek – Augusti 2009

I senaste numret av Kamera & Bild skriver Göran Segeholm i sin krönika att naturfotografin är vid dålig hälsa.

Segeholm menar på att vår hunger efter äventyr avtagit och behovet av fulländad form sedan länge är stillat. Göran Segeholm vill se en mer uttrycksfull naturfotografi som handlar om hjärta och smärta och hur det är att vara människa.

För mig handlar naturfotografi just om det. Om hjärta och smärta och hur det är att vara människa. Det är inte vi och naturen, vi är en del av den. Den hunger efter äventyr som Göran skriver har avtagit handlar om resor till extrema platser, men det finns en annan typ av äventyr. Det inre äventyret.

Fjällbjörkar, Abiskofjällen – September 2009

Min uppfattning är att det som fotograf handlar om att berätta om det som ligger en närmast om hjärtat. Ofta hör jag om vikten av att vara nyskapande, men strävan efter att vara nyskapande brukar ofta bara ebba ut i ett nytt tekniskt grepp och bli rätt intetsägande. Om du i dina bilder istället uttrycker hur du känner, din relation till det du fotograferar är du unik och på så sätt också nyskapande.

“The rare photograph, the work of art, is the conscious product of personality, the expression of individuality, of vision and understanding of truth. But before all else a work of art is the creation of love, love for the subject first and for the medium second. Love is the fundamental necessity underlying the need to create, underlying the emotion that gives it form, and from which grows the finished product that is presented to the world.”

—Eliot Porter

Är naturfotografin på väg att dö?
För mig lever den mer innerligt än någonsin tidigare.

Men bara för en kort stund. På måndag beger jag mig till Sarek för en 11 dagars tur tillsammans med Patrik Larsson. Hittills i sommar har jag gått mer eller mindre ensam och även om jag trivs med det är det skönt med lite omväxling. Det är ju sagt att det förnöjer.

I morgon kommer en ny månadens bild från senaste turen upp här på sajten. Jag kommer också att hänga en utställning på Scandinavian Photo i Stockholm. Utställningen visas hela augusti. Mer info kommer under helgen.

Regnmoln, Övre Vistasvaggí – Juli 2009

Ovan är en bild från senaste turen i trakterna kring Abisko och Kebnekaise. Det kan vara otroligt vackert fastän solen inte skiner. Skönheten i oväder finner jag oftast djup och sann. 

Jag ställde mig förresten på vågen här om dagen. 6 kg har jag gått ner på två turer. En riktig mirakelkur!

Här följer några bilder från turen i Jotunheimen. Som jag skrev tidigare var det en väldigt fin tur och jag hade också nöjet att möta upp med vännen och fotografen Patrik Larsson som vandrade med mig under 3 härliga dagar.

Ikväll beger jag mig till Kebnekaisefjällen där det blir ytterligare 10 dagar på tur med kameran. Jag kommer återigen besöka det området kring Tarfala som fick mig att öppna ögonen, både för fjällen och för fotografering.

Varma hälsningar,

Magnus

En pensel är liksom en kamera ett verktyg. Ett verktyg för att kommunicera och uttrycka sig med. Den enda skillnaden är att kamerans konstruktion idag är så otroligt mycket mer komplex än en pensels. Skapar vi därför mer intressanta och uttrycksfulla bilder med en kamera? Är det verktygets komplexitet som avgör hur slutresultatet blir?

I fotovärlden idag verkar det mesta bara kretsa kring en sak; utrustning. Det florerar rykten om nya kameramodeller som sätter igång diskussioner världen över. Tror vi verkligen som fotografer att vi skapar bättre bilder om vi äger den allra senaste kameramodellen? Gör alla de nya häftiga funktionerna att vi utvecklas som fotografer?

Själv är jag av åsikten att ett överflöd av funktioner lätt hämmar kreativiteten och istället för att ägna tid åt vårt bildskapande så riktar vi all vår uppmärksamhet åt att försöka lära oss alla dessa nya funktioner. Jag tvivlar på att Monet eller Picasso ägnade sin tid åt att hela tiden prova nya penslar och färger. Jag tror snarare att de koncentrerade sig på att bemästra de verktyg de redan hade.

Med detta menar jag inte att det är fel att köpa ny kamerautrustning, men jag skulle råda dig till att fundera kring av vilken anledningen du gör det. Kameran är, liksom penseln, bara ett verktyg att skapa med. Det är personen bakom kameran som skapar.

Spegling, Tyresta nationalpark

Vissa dagar minns man bättre än andra, igår var en sådan dag. Jag åkte ut till Tyresta nationalpark i mulet väder med avsikt att fotografera i svart/vitt. När solnedgången började närma sig (även om man inte märkte det) tänkte jag att det var dags att bege mig hemåt men i samma ögonblick började det regna. Vanligtvis brukar jag skynda på ännu mer då men nu stannade jag istället upp. Regnets droppar träffade den spegelblanka vattenytan i tjärnen framför mig. Ringarna som avlöste varandra och ljudet av dropparna som träffade vattenytan var så otroligt vackert. Jag stod kvar länge, nästan trollbunden.

När jag sedan tittade upp mot horisonten hade en svag röd rodnad börjat byggas upp i molnen. Några minuter senare hade rodnaden tilltagit och var nu så intensiv att den tydligt speglades i tjärnen framför mig. Det var så vackert att jag vid ett tillfälle tappade filtret som jag höll i handen men som tur var hade jag fler med mig.

Bilden ovan blev till som följd av att jag lyssnade på vad naturen hade att säga. Det var som att den sa till mig att vänta…